Romantikens samhälle och litteratur

Hejsan!

Nu har vi kommit fram till Romantiken. Det är en måndag och klockan är 9 på morgonen och året är 1700. Det första vi såg var hur man lever här. Det är antingen backstugor, bondestugor eller torp på landsbygden och de flesta verkar vara bönder.

När vi stod och sög in vad vi såg kom det fram en dam till oss med håret i en låg knut, en hatt som var fastknuten under hakan och en klänning. Hon såg att vi var lite vilsna och erbjöd oss en rundtur i hennes hem.

Stugan bestod i princip av ett stort rum där hela hennes familj höll till. Två av hennes döttrar stod och lagade mat, någon stickade och en annan klappade på en katt. Alla flickor bar gräddvita, knälånga klänningar och hade lockigt hår. Kvinnan berättade att hon har fler barn men att pojkarna vanligtvis var med deras pappa och arbetade under dagarna medan flickorna hjälpte henne i hemmet. Det är i det stora rummet som de lagar mat under den öppna elden, gör olika slöjdarbeten, samt äter mat tillsammans. Vanligtvis var de ungefär 10 personer som trängdes runt middagsbordet, men det var inget konstigt då det är vanligt med stora familjer här. De sov alltid flera stycken i sängarna för att lättare hålla värmen, speciellt under de kyliga tiderna. När det är riktigt kallt ute brukar hon till och med ta med djuren in i stugan för att få in lite extra värme. Vi alla la märket till att sängarna inte riktigt såg ut som de vi är vana vid. Vi blev nyfikna och frågade om dem och då fick svaret att de är gjorda av halm och att de brukar bädda med fårskinnar. Vi tackade för titten och gick ut på de små gatorna igen.

Flertalet barn sprang förbi oss och tillslut kom en lite mindre familj gående. De bar eleganta kläder och såg ut att vara en adelsfamilj. Vi hälsade på dem, presenterade oss själva och frågade om det skulle vara okej att få en rundtur i deras hem, vilket det var.

Redan på utsidan såg vi en stor skillnad mot den tidigare kvinnans hem. Det var stora kontraster mot den röda och slitna bondestugan. Det här huset var betydligt större med stora fönster och en vacker entré. Det första vi möttes av var ett stort rum med eleganta stolar och ett majestätiskt bord. Ytterkläderna gav familjen till en ung kvinna som vi sedan fick reda på jobbar för familjen. Det är nämligen vanligt att de rika har tjänstefolk. Vi blev ledda in i det stora rummet där väggarna var fulla av konst. Här studerade vi tavlorna och såg att alla återspeglade naturen som känslolandskap. Det var två namn som upprepades på flera av tavlorna, nämligen William Blake och John Constable. Vi frågade vilka de var och fick svaret att de var två välkända konstnärer. Damen berättade att William Blake var en poet, målare och grafiker som i bild försökte överföra sin språkliga och poetiska kraft. John Constable var en landskapsmålare som hade en stor känsla för stämningar och olika atmosfäriska skiftningar. Rörelsen i hans bilder beskrev han som skildringar av exempelvis vind och moln. Hon berättade också att bland annat dessa två konstnärerna utvecklat tekniker om att avbilda ljuset, vilket var något nytt då det bröt mot normerna gällande färgkombinationer.

När vi går runt ute på gatorna märker vi tydligt att samhället är väldigt oroligt. Innan vi kom hit visste vi att det har varit mycket krig, motsättningar i samhällsklasserna och nationalism. Man ser reklam om nationalismen och detta märks tydligt i litteraturen, speciellt när de återgår till dem gamla folksagorna. Vi har pratat med flertalet människor som berättar att de använder konst och litteratur som ett sätt att fly verkligheten och in i fantasin. Vi frågade varför och de sa att det var en chans att slippa den hårda verkligheten med svält, krig och konflikter mellan samhällsklasser för en stund.

I flera dagar har vi ägnat i princip all vår vakna tid till att fördjupa oss i den fantastiska litteratur som erbjuds. Vi har på förmiddagarna strosat runt i alla stadens bokhandlar och eftermiddagarna har spenderats med en bok i handen på olika caféer och parker. För att få en överblick över hur litteraturen faktiskt såg ut har vi försökt välja kortare skrifter som vi sedan skummat igenom. Det finns ett stort utbud av poesi och det är något som är mycket populärt bland befolkningen. En personlig favorit har helt klart blivit ”den unge Werthers lidanden” av Johan Wolfgang von Goethe. Andra poetiska verk vi läst under tiden är ”Liljor i Saron” av Stagnelius och ”I Wandered lonley as a Cloud” av William Wordsworth. Andra litterära verk vi läst är bland annat ”Frankenstein” av Mary Shelley och ”Askungen” av bröderna Grimm.

Man märker tydligt varför epoken fått sitt namn, författarens känslor är en otroligt stor del av litteraturen. Skrifterna handlar om den subjektiva upplevelsen och det är mycket fantasi i verken. Man får en känsla av att verkligheten är för ointressant (och möjligtvis för tuff) för att skriva om och att litteraturen är en flykt från den. Den stunden man sätter sig med en bok i handen ska man tas till ett annat universum där inga lagar eller regler gäller, där livets problem inte existerar och där allt är möjligt. Verken är ofta orealistiska och kan tolkas på olika sätt. Vi märkte själva hur vi (alla fyra) tolkade samma skrift helt olika, och det beror på, som jag tidigare nämnt, att allt är väldigt subjektivt.

Man kan tydligt märka att författarna använder naturen mycket för att symbolisera och skildra känslorna man vill förmedla. I texterna beskrivs allt från fridfulla moln till aggressivt forsande åar och djupa, mörka klyftor i enorma berg. En dikt som jag tycker använder naturen mycket och på ett fint sätt är ”Längtan” av Joseph von Eichendorff, där det till exempel står ”om palats och lutande vårdar i månskenets drömmande flod”.

Som jag tidigare nämnt läste vi ”Frankenstein” av Mary Shelley. Det är troligtvis en av de mest kända verken inom skräckromantiken. Skräckromantiken är en genre som uppkom under romantiken. Skrifter i denna genre är en kombination av skräck, fantasi, mystik, exotism och äventyr. Författarna inom genren visade ofta ett stort intresse för människans undermedvetna.

Romantikens litteratur var på många sätt ett uppror, en protest, mot den tidigare epoken upplysningen. Under upplysningen handlade litteraturen om förnuft. Man skrev om verkligheten och upplysningstankar var ett populärt ämne att skriva om, framförallt i England och Frankrike. Kritik mot samhället var även det en stor del av upplysningens litteratur, man började ifrågasätta hur samhället såg ut och vem som styrde. Folket började säga emot kyrkan och man såg vetenskapsmännen som de som skulle förklara världen, inte kyrkan. Folket började tröttna på förnuftet och verkligheten och i litteraturen sökte man istället en flykt från verklighet och förnuft. Då kom romantikens litteratur med poetiskt språk, subjektiva skildringar, starka känslor och fantasi.

Kram från oss!

Källor:
https://larare.at/svenska/moment/litteraturhistoria/romantiken/romantiken_fakta.html
https://popularhistoria.se/samhalle/flykt-in-i-en-annan-varld
https://sites.google.com/site/litteraturhistoriasvenska/tidslinje/upplysningstiden
Källan litteraturhistoria sv gymkurs A och B - Anita Kretz
http://www.resurspoolen.se/2015/12/romantiken/
Människans texter litteraturen- Anders Lindqvist & Karl Lindqvist