Nu har resan gå mot sitt slut

Nu har resan lidit mot sitt slut och det är dags för oss att åka hem. Denna resa har varit både lärorik, intressant och spännande. Vi har tillbringat flera timmar i de olika bokhandlarna och förstått hur litteraturen var då, som när vi till exempel fick hjälp av gumma som visade oss böcker som: Frankenstein, Den unge Werthers lidande och dikter som Amanda. Genom vårt läsande har vi lärt oss massor med saker och man märkte verkligen att litteraturen var en utväg från vardagen med krig, svält och revolutioner, då använde man sig litteraturen för att fly från verkligheten och tänka på annat. Vi har även förstått att litteraturen under denna tid har präglats av känslan, naturen och att förnuftet inte har spelat lika stor roll som epoken innan oss, upplysningen. Under upplysningen var det naturvetenskapen och förnuftet som formade litteratur, men vilket romantiken tog avstånd ifrån.

Vi är mycket glada att vi fick göra denna roliga och lärorika resa! Vi hoppas även att du som läsare har tyckt att vår resa har varit rolig att följa.

Hej då!

Litteraturens påverkan på oss för och nu

Vi anser att det är viktigt att ha en grundläggande kunskap om den litterära epoken för att förstå ett verk. Man bör ha kunskap om vad som var typiskt för litteraturen i den epoken. Det kan vara allt från ett vanligt tema i litteraturen till en typisk stil.

Vi anser också att kunskap om samhället under epoken är viktig för att man verkligen ska kunna förstå de litterära verk man läser på ett djupare plan. Vi tror att man då kommer ha lättare att förstå bland annat budskapet med texten, till exempel kan man lättare förstå budskap som handlar om olycklig kärlek i litterära verk från Romantiken när man vet att det under den tiden var stora motsättningar mellan samhällsklasserna.

Vår teori är att kunskap om epoken gör att man lättare kommer förstå varför författaren väljer att skriva som den gör, varför det är tydliga inslag av vissa specifika saker och varför det kommer vara stort fokus på vissa saker. Man kommer lättare kunna se det som beskrivs framför sig och liknelser kommer vara lättare att förstå. Dessutom kommer man kunna se det samhället som personerna i boken befinner sig i framför sig och därför få större förståelse varför de agerar som de gör.

När man förstår litteraturen bättre tycker vi att den blir mycket mer intressant att läsa och att man får en helt annan upplevelse än om man läser utan någon bakgrundskunskap. Därför anser vi att det är något viktigt som alla borde ta till sig, även om man i stunden tycker att det känns onödigt och tidskrävande.

På ytan har kanske inte litteraturen en särskilt stor inverkan på våra liv, men indirekt har den ändå det. Litteraturen är det som omedvetet präglat vårt språk och tankesätt till det de är idag. Det finns till exempel många talspråk som fanns i dåtidens litteratur som vi använder än idag. Ett exempel är att det engelska språket påverkats mycket av Shakespeare, även fast det inte är alla som faktiskt läst den, använder man uttryck som han skrev.

När språket skrivs och används både skriftligt och muntligt bidrar det till att språket utvecklas och bibehålls. Litteraturen kan alltså vara en av anledningarna till att många av språken som flest pratade och skrev på då fortfarande finns kvar. Att latin och sanskrit inte överlevt kan därför bero på att det inte användes så flitigt i litteraturen.

Litteraturhistorien speglade ofta samhället väldigt mycket. När man läser får man alltså samtidigt en bild över hur samhället såg ut, hur man levde och hur man tyckte. Till exempel under romantiken där det speglade att samhället var lite kaotiskt och att man egentligen bara ville därifrån. I litteratur idag behöver det inte spegla samhället alls. Det kan vara litteratur som skall spegla hur man levde för många år sedan, det kan vara påhittat eller om något som kan hända i framtiden. Att läsa dagens litteratur behöver alltså egentligen inte ha något med samhället att göra alls och man lär sig inte alltid något om epoken när man läser på samma sätt som man kan göra med dåtidens litteratur.

Det här med att man kan lära sig något från att läsa är också en viktig sak. Eftersom det till exempel under antiken inte fanns kameror eller liknande finns det inget mer än litteratur och konst som visade hur man levde. Tack vare att människorna då skrev verklighetstrogna berättelser kan vi lära oss om epoken och människorna, vilket vi kanske inte hade haft möjlighet att göra utan litteraturhistorien.

Vi tycker att det är viktigt att läsa äldre litteratur i skolan därför att man skall lära sig hur språket och samhället såg ut som det gjorde och kunna se hur språket och samhället har utvecklats genom åren. Dessutom kan man se vilka faktorer som har påverkat till varför språket har sett ut som det gjorde, ett exempel är under upplysningen när kyrkan inte hade lika stor makt och när vetenskapen blev stor då blev språket mer förnuftig och inte lika fantasifull.

Ett annat exempel där man ser hur samhället har präglat litteraturen är under början av romantiken då den franska revolutionen utbröt. Det var en tid då folket var uppdelat i olika samhällsklasser med olika privilegier där folk svalt och betalade olika mycket skatt. Denna dystra tid resulterade i att romantiken fylldes med fantasier och känslor för att komma bort ifrån verkligheten och man skulle tänka på annat.

Något man inte tänker på i första hand är hur äldre litteratur har påverkat oss och hur vårt samhälle ser ut idag, att man därför läser om det i skolan kan man analysera och förstå hur vårt samhälle och litteratur har blivit som det blev. Vi tycker därför att det är bra att läsa äldre litteratur i skolan för att kunna förstå hur samhället har utvecklats genom tiden och kanske förstå hur det kommer se ut i framtiden.

Dessutom när man läser äldre texter så upplever vi att man snappar upp och lär sig många nya ord, man utvecklar alltså sitt ordförråd. Språket var svårare förr och när vi läser dem texterna lär vi oss mer om språket och utvecklar våra kunskaper inom läsningen, då vi behöver vara mer uppmärksamma och kanske fokusera mer på innehållet och förståelsen. Ju mer man läser olika texter från olika epoker lär man sig mer därför är det viktigt att variera sin läsning med både äldre och nyare texter. Vi upplever att ju närmare vi kommer våran tid är det både lättare och mer likt i texterna.

I dagens samhälle kan man se många spår äldre litteratur. Det tror vi är på grund av att litteratur är något som påverkar människor, både genom inlärning när man läser faktalitteratur men även känslomässigt när man läser skönlitteratur.

När vi läser litteratur, lyssnar på låtar eller tittar på filmer som får oss att känna starka känslor tycker vi ofta att det vi nyss läst, hört eller sett är bra och att det är något vi gillar. Det spelar ingen roll om det vi känner är ilska, lycka, ledsamhet eller spänning, vi gillar att känna. Därför rekommenderar vi sedan dessa verk till de vi känner, för att de också ska få känna. De rekommenderar de i sin tur till sina nära, och så fortsätter det. Det leder till att de verk som fått människor att känna mest genom tiderna fortfarande finns med oss idag, och troligtvis kommer finnas med oss även om hundra år.

Exempel på verk som skrevs långt innan någon av oss levde men som fortfarande är välkända för de allra flesta i världen är Bröderna Grimms sagor, bland annat Askungen, Törnrosa och Snövit. De två bröderna levde under Romantiken och skrev ner de folksagor som tidigare bara hade funnits muntligt. Sagorna är fortfarande idag mycket kända och det görs hela tiden nya filmversioner av dem. Den första filmatiseringen av Askungen gjordes år 1950, då genom Disney, och den senaste versionen släpptes 2015.

Den unge Werthers lidanden

Denna roman blev en av Europas största kulturpersonligheter under romantiken och skrevs av tysken Johann Wolfgang von Goethe. Romanen är skriven i brevform där Werther skriver ett avskedsbrev till sin vän Wilhelm efter han förälskat sig i en kvinna vid namn Lotte som är förlovad med Albert. I brevet framgår Werthers stora känslor till Lotte som sedan leder till att han blir successivt mer deprimerad för varje timme som slås som han tänker henne. I ett hastigt beslut skriver han ett brev till Wilhelm innan han lånar Alberts pistol och tar livet av sig.

Romantikens tydliga epoktypiska drag sprudlar genom hela romanen. Som vi nämnt vid tidigare tillfällen beskrivs romantiken som känslofylld epok och det är just det denna bok är fylld med. Boken är full med känslosamt språk som är kopplat med jämförelser med naturen, ett exempel på verket är, “Jag går till fönstret, kära Lotte, och ser ut, och ser ännu genom de stormpiskade, förbiflyende molnen några enstaka himmelns stjärnor”. Von Goethe beskrivs som en av romantikens främsta författare och sägs har inspirerat flera konstnärer, författare och kompositörer genom hans känsliga sätt att skriva böcker på. Verket är skriven som en brevroman, där Werther skriver ett brev till just Lotte, det gör att romanen förmedlar en känsla som om brevet är skrivet till läsaren. Ett exempel ur romanen på det är. “Jag har också bett din far därom. Min själ svävar över kistan. Man bör ej undersöka mina fickor. Denna blekröda rosett, som du bar vid barmen, när jag första gången såg dig bland dina barn - o, kyss dem tusen gånger och berätta för dem deras olycklige väns öde.” I verket beskriver även Werther hans egna känslor väldigt mycket.

Detta verk var ett stort genombrott och fick massor med uppmärksamhet. För vissa unga män fick detta verk en sån stor påverkan att flera män valde att ta sitt liv efter de läst verket och kunde sätta sig in i situationen. Detta senare resulterade att boken har förbjudits i flera länder och städer på grund av att man ansåg att det var boken som var orsaken till att många människor tog sitt liv.

Samhället under romantiken är som vi nämnt ovan en epok med mycket krig, svält och konflikter mellan de olika samhällsklasserna. Konflikterna resulterade i mycket intriger mellan folket emellan och verken som skrevs var därför en räddning. verken var fyllda med kärlek och känslor och man drömde sig bort i en annan värld där det var känslorna som styrde och man tog kärlek och känslorna före förnuftet. Ett exempel på det är att landshövdingens dotter Lotte skulle förälska sig i Werther, för Werther var detta en dröm och hans känslor tog över vad verkligheten och förnuftet egentligen såg ut.

Källor:

”Litteraturhistoria - en översiktlig genomgång” PowerPoint

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/romantik,

Frankenstein

I detta verk får vi träffa en kille som blivit helt besatt i sina studier om naturvetenskap och hans höga önskan om att skapa nytt liv. Vi får följa hans väg genom fantasi och experiment mot att skapa nytt liv.

”Jag såg hur människans vackra kropp bröts ned och förstördes, jag såg blomstrande liv följas av dödens förruttnelse, jag såg hur maskarna tog de härliga ögonen och hjärnan i besittning”

Bilden vi fått av hans sätt att vilja skapa nytt liv är att han vill flytta fokuset från döden till det positiva att kunna skapa den “perfekta” människan och det tycker vi man ser tydligt i stycket ovan. Men så blev inte fallet, resultat blev “monstret”.

Mary Shelley skrev detta verk och det anses vara en av det första skräckromanerna. Det är en kvinnlig författare och det var vanligt i samhället under romantiken att om kvinnor som var författare så skrev dom ofta romaner, vilket är en liknelse mellan detta verk och epoken romantiken.

Utdraget vi fått är från början, det handlar om hans intresse för människan och alla levande varelser. Vi får följa utvecklingen från hans fantasier och utvecklingen till att dom rotar sig och blir till verklighet. Vi får ta del av Viktors tankar och känslor under denna processen och hur resultatet gav honom ångest och oro. Vi får även se ur monstrets perspektiv, hur han reagerar på andras reaktioner om honom och på det sättet han blir bemött.

Det finns många och flera tydliga epoktypiska drag i detta verk och utdrag. Det handlar mycket om känslor vilket är en typisk och stor liknelse till romantiken. Under romantiken visade man ofta sina känslor och framhävde det familjära i verken, och detta är något vi anser man ser tydligt. Här ser vi två typiska exempel från utdragen där Viktor beskriver och pratar om känslor och hans oro kring skapelsen.

”med en oro som gränsade till ångest” ”hur ska jag kunna beskriva mina känslor inför denna katastrof och hur ska jag åskådliggöra denna olyckliga varelse”

 Man fokuserar mindre på “så här är det “ under romantiken och lägger mer vikt i mystik, fantasi och som vi tidigare nämnt känslor. Just fantasi och att fly från det verkliga in i fantasin var vanligt och även det ser vi i detta verk, onaturliga saker blir till verklighet. Att kunna återskapa nytt liv är något onaturligt och därför kopplar vi även detta till romantiken

”Jag fick själv förmågan att ge livlösa saker liv” nämner Viktor

I samhället under denna tiden är var det oroligt och hårt att leva, vilket gjorde att man flydde den verkliga världen in i fantasin för att komma bort från konflikter mellan samhällsklasser och även krig. Vilket gjorde att känslor och fantasi var en trygg punkt för många att kunna leva sig in i. Något som även är typiskt för epoken romantiken är hur man filosoferade om själen och naturen vilket är Viktors huvudsakliga intresse.

Att verket är skrivet med känslor och djupa personbeskrivningar upplever vi har en bra påverkan, det är mindre fokus på miljöbeskrivningar men man har arbetat så mycket med att framhäva karaktärerna som gör att vi inte upplever det som ett problem utan man får snarare en tydlig och bra bild av det man läser. Känslorna är det som för handlingen framåt och som gör att vi lär känna karaktärerna. Språket i verket är inte gammalmodigt men inte heller modernt på ett sätt som vi är vana vid, sättet det är skrivet på gör det inte svårt att förstå men det framhäver och förbättrar förståelsen för framförallt beskrivningarna i verket.

Vi tycker detta verk visar hur mänskligheten reagerar och agerar när man möter något som är nytt och främmande, vilka förutfattade meningar vi har om andra och våra omgivning och att detta verk är en påminnelse till samhället. På det sättet som monstret blir bemött och behandlad är det inte konstigt att han anses vara ond. Så han precis som alla andra formas efter sin omgivning. vi får ingen uppfattning om att han är omänsklig eller har med avsikt att vara ond då det framgår i texten och i detta stycke att han har känslor och egenskaper precis som alla andra.

”Var jag då ett monstrum, en skamfläck på jorden, som alla människor flydde och ingen ville kännas vid. Jag kan inte beskriva hur förtvivlad dessa tankar gjorde mig”

Under upplysningen bestod och handlade samhället mycket om naturen och experiment kring det, kanske kan detta vara en anledning från Shellys sida att ta avstånd från upplysningen, skapa en reaktion och visa att man inte skall leka övermäktig och även visa farorna med att leka med vetenskapen. Nu ville man komma ifrån dessa tankar och komma in mer i att känslorna skulle styra och ett mer känslostyrt samhälle. Det vi kan se i detta verk är att det är något heligt och stort att Viktor skapat ett nytt liv, men själva resultat som blev något negativt förmedlar även ett budskap att

upplysningen var något som inte ansågs bra under denna tiden och att man inte bör leka med vetenskapen på ett övernaturligt sätt.

Källor

https://popularhistoria.se/samhalle/flykt-in-i-en-annan-varld

https://www.mimersbrunn.se/article?id=2126

http://telegramforlag.se/shelley-och-frankensteins-monster/

Hannas PowerPoint

Till förruttnelsen

En annan dikt vi har läst heter “till förruttnelsen”. Vår första tanke är att den handlar om ett samband mellan liv och död. När vi läser dem första två meningarna: “Förruttnelse, hasta, o älskade brud, att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud, blott dig till förhoppning jag äger.” tolkar vi det genast som att han beskriver förruttnelsen som sin brud och att han längtar tills han skall bli begravd. Redan här känner vi att detta är något som är typiskt för hur man upplevde verkligheten under denna tid. Vi tänker att hans vilja att fly verkligheten beskrivs genom att han vill bli begravd för att han då kommer bort från verkligheten. Dikten är dock väldigt fin och romantisk. Den ger en romantiserad bild av döden och tar bort rädslan många har för att dö.

När vi läser tycker vi att texten känns ganska olycklig. Vi tolkar det som att han inte riktigt upplevt lyckan i livet eller hittat kärleken vilket vi tror speglar samhällets motsättningar, krigen och konflikterna. Alltså tror vi att han inte känner att han kommer finna lycka förrän han är begravd då alla livets plågor är borta. En mening som förstärker detta budskap är när Stagnelius skriver: “när fasor den blodade jorden bebo”. Just den meningen tycker vi extra mycket beskriver hur oroligt det var på jorden under denna tid. Vi tolkar det som att det är vårt blod som spills ut på grund av alla konflikter som är i världen.

Något som var vanligt under romantiken var att man hade en form av kärlek till naturen. I just denna dikt är det inte överdrivet mycket liknelser med naturen, men när han skriver “den stora, den grönskande jorden åt mig” känns det som ett typiskt romantiskt drag. Just “den stora” tycker vi speglar hur viktigt naturen var och det låter som att jorden var helig. Det låter också som att han är ångerfylld när den skrevs och på något sätt vill förenas med jorden genom att bli begravd och då bli av med den ånger han bär på.

Under romantiken var det också vanligt med “en längtan efter det okända”, vilket denna dikt bygger på. Mannen vet egentligen inte om hans lidande upphör när han blir begravd, men ändå har han en längtan efter det. Trots att han inte vet hur döden är beskrivs livet som smärtsamt och döden som fridfull. Många idag har en rädsla för döden och för dem skulle kanske denna dikt vara till hjälp. Döden behöver inte vara något att frukta för utan kan istället vara en längtan att slippa livets lidande.

De sista orden i dikten- “vi slumra dock båda i gyllene ro”, tycker vi beskriver en tro på något som kan liknas vid ett liv i himlen efter döden. Det verkar som att mannen ser döden som evig kärlek och lycka och som ett slut på det plågsamma livet. Detta reagerade vi på då det under den här perioden var mycket fokus på kristendomen, där många tror på ett liv efter döden med en himmel och ett helvete. Vi sökte information om Stagnelius och hittar då att hans verk visar hans slitning mellan religiöst färgad asketism och starkt utpräglad sinnlighet. I dikten verkar det som att Stagnelius tror att man kommer till himlen där alla bekymmer försvinner.

Språkmässigt innehåller dikten bland annat några rim: “Förruttnelse hasta, o älskade brud,

   att bädda vårt ensliga läger!

Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,

   blott dig till förhoppning jag äger.”. “Brud” rimmar på “Gud”, och “läger” på “äger”. Detta ger dikten en bra rytm och ett flyt när den läses. Metaforer finns också och den största och kanske mest tydliga är att “brud” används som en metafor för döden.

Amanda

Amanda är namnet på en av alla de dikterna som vi köpte i en av de bokhandlar vi besökte under de första dagarna. Det är även den dikt som vi precis läst klart för tionde gången, vi alla har fastnat för den här romantiska dikten. Den handlar, precis som många andra dikter som är skrivna under romantiken, om olycklig kärlek. Vi får under några stycken känslan av att vara kär beskriven för oss, hur allt i ens närhet blir kopplat till en viss person och hur den personen är det enda man tänker på. I dikten tas det fram genom exempelvis ”När gullharpan klingar, när västan sig rör, med susande vingar, Amanda jag hör”. Det är inte förrän i det absolut sista stycket som vi förstår att det är en omöjlig kärlek som beskrivs. I sista stycket läser vi ”Blek, suckande, hånad, jag enslig ska gå, skall evigt, gudinna, lik stjärnan dig se högt över mig le och aldrig dig hinna.”, och det är här det tydligt står att berättaren aldrig kommer få Amanda.

Författaren Erik Johan Stagnelius beskriver hur han kopplar sin kärlek, Amanda, till allt han ser och hör. I allt det vackra ser han henne, i allt det sköna är det Amanda han känner och i allt det ljuva hör han henne. Vi tror att diktens budskap är att en stark kärlek finns med en överallt genom livet, det tar upp ens tankar dygnet runt och all skönhet kopplas till den person som känslorna är tillägnade.

Stagnelius riktar flera kärleksfulla dikter till Amanda. Ofta är hon gudomlig och avlägsen, en himmelskt vacker symbol. Hon är ofta något övernaturlig och ses av diktjaget som något ouppnåeligt, även om hon inte är något gudomligt utan en riktig kvinna. Det här gäller även i den här dikten, Amanda beskrivs som något så fantastiskt och skönt att det kan tros vara overkligt. Dessutom liknar Stagnelius henne med en ängel, ”Allt, ängel, bestrålar din himlagestalt, lik skaparns i allt din gudom sig målar.”, vilket visar att hon även i vår dikt beskrivs som något gudomligt. I slutet förklarar diktjaget för oss att Amanda är något han aldrig kommer få, bland annat genom meningen ”Men aldrig min trånad till målet ska nå.”. Amanda är alltså ouppnåelig.

För att få fram sitt budskap använder Stagnelius naturen i mycket stor utsträckning. Han berättar hur han ser Amanda i blomman och solen, ”I blomman, i solen Amanda jag ser”, vilket är något från naturen som alltid setts som något vackert. På samma sätt beskriver han hur han känner Amanda genom att dra en liknelse med känslan av rosornas anda och vårvindens pust, ”i rosornas anda, i vårvindens pust, i druvornas must jag känner Amanda”. Samtidigt beskriver han även ondska och smärta med hjälp av naturen. Då använder han istället hur floder dånande kastar sig i havet för att framställa sina sorgsna känslor. Användandet av naturen för att illustrera de känslor man vill medföra i texten är något som är mycket typiskt för den litteratur som är skriven under romantiken.

Som vi tidigare nämnt handlar dikten om en omöjlig kärlek. Kärleken var ett mycket vanligt tema i litteratur från romantiken. I poesin var omöjlig kärlek ett mycket populärt ämne att skriva om vilket gör Amanda till en dikt som följde strömmen på dess tid.

När man läser dikten känns det som att man förflyttas till en annan verklighet, man befinner sig inte längre på den plats man var på när man började läsa första meningen. Stagnelius beskriver en verklighet som är skönare än den vi lever i. Ord som ”blomman”, ”solen”, ”rosornas”, ”vårvindens” och liknande gör att den verklighet vi läser om känns fridfull, vacker och lugn, ord som jag tror att de flesta av oss inte skulle beskriva vår egen verklighet med, framförallt inte de som levde när dikten skrevs.

I Europa var romantiken en tid av krig, franska revolutionen satte Europa i brand och för många människor var ljudet av kanoner, skrik och skott en del av vardagen. I ett sådant liv är behovet av en flykt från verkligheten stort, även om så bara för en kort stund. Man insåg att litteraturen var ett bra sätt att åstadkomma detta och därför är en stor del av den full av fantasi och innehåller ord som tar oss iväg till en annan plats, precis som i ”Amanda”.

Utöver krig var även svält något som gjorde att livet under och innan romantiken inte var en dans på rosor utan något som man behövde fly ifrån då och då. 1708-1709 var en av de värsta vintrarna i Europas historia där Venedigs kanaler och Italiens vinstockar frös. Kylan ledde till missväxt i stora delar av Europa vilket i sin tur är något som orsakar svält. Bara i Frankrike dog 600 000 invånare på grund av den svält som kom efter den kalla vintern. Det här var absolut inte den sista missväxten som skulle komma innan och under romantiken.

Förutom krig och svält var även motsättningar mellan samhällsklasser något som var en del av vardagen, det var alltså inte bara konflikter mellan olika länder utan även bland befolkningen i länderna. Vi tänker att motsättningarna kan vara orsaken till att han inte kan få Amanda, att de tillhör olika samhällsklasser och därmed inte kan vara tillsammans. Då tänker vi att Amanda tillhör en högre klass än diktjaget då han beskriver henne som ouppnåelig i dikten, bland annat när han säger ”lik stjärnan dig se högt över mig le” vilket tyder på att hon har en högre position än vad han har.

Källor:

• ”Litteraturhistoria - en översiktlig genomgång” PowerPoint
• ”Människans texter - Litteraturen” Anders Lindqvist och Karl Lindqvist 2013
• https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/6noryW/karolinerna-genomled-ocksa-en-extremvinter
• https://anforskning.wordpress.com/2017/01/16/missvaxt-svalt-och-drommar/

Romantikens samhälle och litteratur

Hejsan!

Nu har vi kommit fram till Romantiken. Det är en måndag och klockan är 9 på morgonen och året är 1700. Det första vi såg var hur man lever här. Det är antingen backstugor, bondestugor eller torp på landsbygden och de flesta verkar vara bönder.

När vi stod och sög in vad vi såg kom det fram en dam till oss med håret i en låg knut, en hatt som var fastknuten under hakan och en klänning. Hon såg att vi var lite vilsna och erbjöd oss en rundtur i hennes hem.

Stugan bestod i princip av ett stort rum där hela hennes familj höll till. Två av hennes döttrar stod och lagade mat, någon stickade och en annan klappade på en katt. Alla flickor bar gräddvita, knälånga klänningar och hade lockigt hår. Kvinnan berättade att hon har fler barn men att pojkarna vanligtvis var med deras pappa och arbetade under dagarna medan flickorna hjälpte henne i hemmet. Det är i det stora rummet som de lagar mat under den öppna elden, gör olika slöjdarbeten, samt äter mat tillsammans. Vanligtvis var de ungefär 10 personer som trängdes runt middagsbordet, men det var inget konstigt då det är vanligt med stora familjer här. De sov alltid flera stycken i sängarna för att lättare hålla värmen, speciellt under de kyliga tiderna. När det är riktigt kallt ute brukar hon till och med ta med djuren in i stugan för att få in lite extra värme. Vi alla la märket till att sängarna inte riktigt såg ut som de vi är vana vid. Vi blev nyfikna och frågade om dem och då fick svaret att de är gjorda av halm och att de brukar bädda med fårskinnar. Vi tackade för titten och gick ut på de små gatorna igen.

Flertalet barn sprang förbi oss och tillslut kom en lite mindre familj gående. De bar eleganta kläder och såg ut att vara en adelsfamilj. Vi hälsade på dem, presenterade oss själva och frågade om det skulle vara okej att få en rundtur i deras hem, vilket det var.

Redan på utsidan såg vi en stor skillnad mot den tidigare kvinnans hem. Det var stora kontraster mot den röda och slitna bondestugan. Det här huset var betydligt större med stora fönster och en vacker entré. Det första vi möttes av var ett stort rum med eleganta stolar och ett majestätiskt bord. Ytterkläderna gav familjen till en ung kvinna som vi sedan fick reda på jobbar för familjen. Det är nämligen vanligt att de rika har tjänstefolk. Vi blev ledda in i det stora rummet där väggarna var fulla av konst. Här studerade vi tavlorna och såg att alla återspeglade naturen som känslolandskap. Det var två namn som upprepades på flera av tavlorna, nämligen William Blake och John Constable. Vi frågade vilka de var och fick svaret att de var två välkända konstnärer. Damen berättade att William Blake var en poet, målare och grafiker som i bild försökte överföra sin språkliga och poetiska kraft. John Constable var en landskapsmålare som hade en stor känsla för stämningar och olika atmosfäriska skiftningar. Rörelsen i hans bilder beskrev han som skildringar av exempelvis vind och moln. Hon berättade också att bland annat dessa två konstnärerna utvecklat tekniker om att avbilda ljuset, vilket var något nytt då det bröt mot normerna gällande färgkombinationer.

När vi går runt ute på gatorna märker vi tydligt att samhället är väldigt oroligt. Innan vi kom hit visste vi att det har varit mycket krig, motsättningar i samhällsklasserna och nationalism. Man ser reklam om nationalismen och detta märks tydligt i litteraturen, speciellt när de återgår till dem gamla folksagorna. Vi har pratat med flertalet människor som berättar att de använder konst och litteratur som ett sätt att fly verkligheten och in i fantasin. Vi frågade varför och de sa att det var en chans att slippa den hårda verkligheten med svält, krig och konflikter mellan samhällsklasser för en stund.

I flera dagar har vi ägnat i princip all vår vakna tid till att fördjupa oss i den fantastiska litteratur som erbjuds. Vi har på förmiddagarna strosat runt i alla stadens bokhandlar och eftermiddagarna har spenderats med en bok i handen på olika caféer och parker. För att få en överblick över hur litteraturen faktiskt såg ut har vi försökt välja kortare skrifter som vi sedan skummat igenom. Det finns ett stort utbud av poesi och det är något som är mycket populärt bland befolkningen. En personlig favorit har helt klart blivit ”den unge Werthers lidanden” av Johan Wolfgang von Goethe. Andra poetiska verk vi läst under tiden är ”Liljor i Saron” av Stagnelius och ”I Wandered lonley as a Cloud” av William Wordsworth. Andra litterära verk vi läst är bland annat ”Frankenstein” av Mary Shelley och ”Askungen” av bröderna Grimm.

Man märker tydligt varför epoken fått sitt namn, författarens känslor är en otroligt stor del av litteraturen. Skrifterna handlar om den subjektiva upplevelsen och det är mycket fantasi i verken. Man får en känsla av att verkligheten är för ointressant (och möjligtvis för tuff) för att skriva om och att litteraturen är en flykt från den. Den stunden man sätter sig med en bok i handen ska man tas till ett annat universum där inga lagar eller regler gäller, där livets problem inte existerar och där allt är möjligt. Verken är ofta orealistiska och kan tolkas på olika sätt. Vi märkte själva hur vi (alla fyra) tolkade samma skrift helt olika, och det beror på, som jag tidigare nämnt, att allt är väldigt subjektivt.

Man kan tydligt märka att författarna använder naturen mycket för att symbolisera och skildra känslorna man vill förmedla. I texterna beskrivs allt från fridfulla moln till aggressivt forsande åar och djupa, mörka klyftor i enorma berg. En dikt som jag tycker använder naturen mycket och på ett fint sätt är ”Längtan” av Joseph von Eichendorff, där det till exempel står ”om palats och lutande vårdar i månskenets drömmande flod”.

Som jag tidigare nämnt läste vi ”Frankenstein” av Mary Shelley. Det är troligtvis en av de mest kända verken inom skräckromantiken. Skräckromantiken är en genre som uppkom under romantiken. Skrifter i denna genre är en kombination av skräck, fantasi, mystik, exotism och äventyr. Författarna inom genren visade ofta ett stort intresse för människans undermedvetna.

Romantikens litteratur var på många sätt ett uppror, en protest, mot den tidigare epoken upplysningen. Under upplysningen handlade litteraturen om förnuft. Man skrev om verkligheten och upplysningstankar var ett populärt ämne att skriva om, framförallt i England och Frankrike. Kritik mot samhället var även det en stor del av upplysningens litteratur, man började ifrågasätta hur samhället såg ut och vem som styrde. Folket började säga emot kyrkan och man såg vetenskapsmännen som de som skulle förklara världen, inte kyrkan. Folket började tröttna på förnuftet och verkligheten och i litteraturen sökte man istället en flykt från verklighet och förnuft. Då kom romantikens litteratur med poetiskt språk, subjektiva skildringar, starka känslor och fantasi.

Kram från oss!

Källor:
https://larare.at/svenska/moment/litteraturhistoria/romantiken/romantiken_fakta.html
https://popularhistoria.se/samhalle/flykt-in-i-en-annan-varld
https://sites.google.com/site/litteraturhistoriasvenska/tidslinje/upplysningstiden
Källan litteraturhistoria sv gymkurs A och B - Anita Kretz
http://www.resurspoolen.se/2015/12/romantiken/
Människans texter litteraturen- Anders Lindqvist & Karl Lindqvist